Fuck fuck fuck fuck fuck!!!!!!!

Fan vad skönt att skriva, slippa välja ord, välja tankegång.

Jag mår piss, det värker i min själv, det är nåt mörkt där inne

som sliter sönder allt i sin väg och jag vill bara SKRIKA rätt ut!!!!

Finns så mycket gott i mitt liv, min sambo som snart är min man,

mina älskade fina underbara ungar, min arbetsträning och alla

nya människor jag lärt och lär känna där.

Varför vill jag ändå bara dra???!!! Gömma mig någonstans och

bara lyssna på tystnaden, se inget, andas, glömma....

Vad vill jag glömma? Vad är det som är så jävla smärtsamt att

det inte vill komma upp till ytan? Vad finns där bakom som måste

fram? Finns det ens nåt...

Varför har jag så svårt att acceptera, få in i min skalle, att detta

kommer vara ett återkomma faktum, att jag kommer må skit i

omgångar. Varför kommer det jämt oväntat, slår undan benen

på mig bakifrån och trycker en tung järnfot i nacken medan jag

försöker ta mig upp.

FUCK!!!!!!!!!!!