Funderar klart mycket kring mina vänner nu. Har lyckats skapa flera nya kontakter här i Linkan, och de tycker jag om. Har dock under en lång tid funderat mycket kring vänner. Varför jag "dras" till vissa människor, eller om vi kanske dras till varandra. Mitt val sedan jag blev sjuk, har också varit att kapa kontakter som inte ger utan bara tar. Finns ingen energi att vara den som oftast lyssnar, stöttar, hjälper till med än det ena än det andra, eller där jag inte får vara mig själv och lyfta mina tankar och funeringar. En del har även lämnat mig sedan jag blev sjuk. Kan ha att göra med att de inte orkade höra mig prata om hur dåligt jag mådde, vilka tankar jag hade, eller vad det nu kunde vara. Kan inte säga att det plågar mig om natten, men det är klart jag funderat. För mig är mina vänner, och har alltid varit, några som står mig otroligt nära. Jag har några få gamla vänner kvar, och de kommer jag hålla hårt i. Sedan kanske en del anser att vardagen i sig tar för mycket tid - jobb, barn, familj, intressen - men själv anser jag att t ex ett mess eller mail där det bara står "jag tänker på dig", "jag saknar dig", "hur mår du?", "jag behöver prata" eller vad som helst, inte tar så lång tid. Men, alla gör vi ju våra prioriteringar. Försöker själv hitta en balans till hur jag själv vill ha det och vilken vän jag vill vara. Det är inte lätt, men det ska nog gå!  

Kärlek till folket!!!!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...