Funderar klart mycket kring mina vänner nu. Har lyckats skapa flera nya kontakter här i Linkan, och de tycker jag om. Har dock under en lång tid funderat mycket kring vänner. Varför jag "dras" till vissa människor, eller om vi kanske dras till varandra. Mitt val sedan jag blev sjuk, har också varit att kapa kontakter som inte ger utan bara tar. Finns ingen energi att vara den som oftast lyssnar, stöttar, hjälper till med än det ena än det andra, eller där jag inte får vara mig själv och lyfta mina tankar och funeringar. En del har även lämnat mig sedan jag blev sjuk. Kan ha att göra med att de inte orkade höra mig prata om hur dåligt jag mådde, vilka tankar jag hade, eller vad det nu kunde vara. Kan inte säga att det plågar mig om natten, men det är klart jag funderat. För mig är mina vänner, och har alltid varit, några som står mig otroligt nära. Jag har några få gamla vänner kvar, och de kommer jag hålla hårt i. Sedan kanske en del anser att vardagen i sig tar för mycket tid - jobb, barn, familj, intressen - men själv anser jag att t ex ett mess eller mail där det bara står "jag tänker på dig", "jag saknar dig", "hur mår du?", "jag behöver prata" eller vad som helst, inte tar så lång tid. Men, alla gör vi ju våra prioriteringar. Försöker själv hitta en balans till hur jag själv vill ha det och vilken vän jag vill vara. Det är inte lätt, men det ska nog gå!  

Kärlek till folket!!!!