Nå, nu ska jag väl inte låta som jag hamnat i ett maniskt tillstånd - men just nu känns det som att varje dag är helt underbar! Det är bara att njuta, låta livet flyta på - och bara VARA. Jag kan vara ledsen, glad, irriterad, arg, rädd, ängslig, orolig, fundersam - utan att bli deprimerad eller manisk! Ibland tror jag inte att jag nog kan förklara hur underbart härligt det är att vara "normal"! Citattecken kring ordet, eftersom det har olika innebörd för olika människor... För mig är det som jag tidigare skrev - att kunna känna utan att behöva åka upp eller ner, för kraftigt  

Funderar lite inför framtiden mitt i allt det här med att frotera mig i mitt härliga mående   Planerna på att starta ett café har jag insett att jag behöver lägga åt sidan. Finns inte en chans att vare sig min kropp eller knopp orkar med det närmaste tiden. Min högsta dröm är ju dock att bli fosterfamilj/jourfamilj. Längtan efter att få bidra till dessa barn som har det tufft i samhället pockar på. Särskilt nu när julen närmar sig, och jag VET hur många barn som har en klump i magen inför det som komma skall. Fylla, bråk och våld. Samtidigt vill jag ju så gärna vara kvar på den arbetsplats jag är nu. Så beslutet kommer jag nog att få ta när jag vet hur det ser ut efter den 31/12. Det är nämligen sista dagen på min anställning där jag är nu... Håll tummarna för mig!

Snart dags att nanna. Veckans sovmorgon hägrar, älskar mina fredagar! Sen har jag och gubben bestämt att i morgon ska vi ha "date". Dottern får läggas tidigt och vi äter middag sent. Bara vara, han och jag.   Ingen barnvakt, men vi hoppas på att dottern ska sova gott! 

Lämnar er ikväll med orden:

"Man går sovande genom livet om man lever i sina drömmar"

Natti vänner!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...