Jag är så in åt helvetes jävla less på denna själsliga smärta som

gnager i mig dagarna i ända, hur FAN ska jag kunna tänka framåt

och på sånt som gör mig glad när den inte släpper sitt grepp!!!!!

FAN ta dig!!!! Försvinn ur mitt liv!!!!!!!

och sen går det ner. Livet är en enda berg- och dalbana nu och det är

inte så enkelt. Japp, fullt medveten att det är så livet ser ut för varenda

människa i hela världen. Dock har jag lite högre toppar och djupare dalar,

samt att jag inte orkar med de djupa ibland. Livet skrämmer mig som fan

och ibland skulle det vara skönt att slippa vara med, sluta med åkturen.

Men, jag hinner knappt tänka den tanken - så dyker mina barn upp på

näthinnan. Och min älskade finaste Bosse. Då är det bara att trycka undan

de svartaste tankarna och behålla mina tre älsklingar kvar i tanken och

fortsätta vidare på banan.

Jag ville bara säga att jag längtar efter ett lättare och lyckligare liv,

thats it...

och dags att borsta gaddarna och lägga mig i min härliga säng.

I morgon tidigt uppstigande för att få sonen till skolan och dottern

till sin dagmamma. Vad ska jag göra när jag kommer hem då?

Har ingen aning. Försöker planera så jag inte sitter här och bara

grubblar, blir ingen bra dag då.

Syster har åkt hem och det var såååå mysigt att ha henne och

hennes "bihang"  här. De var så sköna, ingen stress bara njuta

av dagen som den var! My kinda people :D Men fy vad smärtsamt

det var när hon åkte. Jag saknar att få vara storasyster, ta hand

om, vara den som finns där - och samtidigt kunna få något tillbaka.

Omtanke, tid... Saknar alla mina syskon, så det värker i hjärtat.

Ska till en sjukgymnast på torsdag. Har pratat om att få fysisk

aktivitet på recept. Vem vet, det kanske funkar på mig? Har ju

en brudklänning i storlek 42 som väntar på mig. Och tiden tickar...

Vill så gärna gå ner i vikt, men behöver stöttning! Alla mina 4

syskon tränar tillsammans, jag vill också vara med!!

Natti vännerna, nu ska jag nanna kudden - over and out