Läser om 20-åringen här i Linkan som huggit ihjäl en småbarnsmamma. Han har varit hög på tabletter som klassas som narkotika. Stuckit hemifrån efter ett bråk med flickvännen- hotat om att ta sitt eget liv. Sedan sticker han ner en mamma som cyklar genom området - med en barnsadel på pakethållaren.

Jag ryser när jag läser. Inser att detta hade kunnat hända precis vem som helst. Hon fanns där, just då - och av någon anledning hände det henne. Hon pratade med sin man i telefon när det hände, hon skrek till honom att "nu dör jag".  Fy fan... Vad händer i vårt samhälle egentligen? Så klart återkommer det som hände i Linköping för några år sedan, dubbelmordet.

En 8-åring på väg till skolan. Av någon anledning blir han attackerad, nedstucken. En kvinna som ser detta, kastar sig in i tumultet - och blir själv dödad. Vidrigt, obeskrivligt vidrigt att ge sig på ett barn på det sättet!!

Jag undrar...vad kommer hända sen...vad blir nästa grej jag kommer läsa om i tidningen. Nästa sak jag kommer gråta och förbanna mig över. Det är ett sjukt samhälle vi lever i - och det verkar inte bli bättre.

Jo då, kalla mig bitterfi*** om du vill - tror du jag bryr mig?

Men jag gick dit. Och jag satt som en duktig skolelev och rapade upp allt jag vet är bra för kroppen. Lärde mig några få nya saker . det är jag tacksam över. Men alltså... Fick frågan "finns det någon motionsform du skulle kunna tänka dig?". Dans, svarar jag som alltid. Och får en ny fråga "vad är det som hindrar dig från att göra det?". Ekonomin, svarar jag - åter som alltid. Tystnad...

"Ja, men du kan ju alltid cykla!" Jesus...

Varför går jag då hos en dietist? Jo, efter graviditeten har det tagits prover på mig, pga diabetesen. Hade dock ingen diabetes, tack för det. Men det visar sig att mitt kolosterol är för högt. Min läkare gick nästan i taket av resultaten, jag var så ung - men fortsätter jag så här kommer jag med största sannolikhet få en hjärtinfarkt inom loppet av 10 år...

Jag skäms

Varför skäms jag? Jo, för att jag missköter min kropp så in åt helvete! Och jag vet inte vad jag ska ersätta mitt behov av att stoppa något ätbart i munnen med! Nästan hela min vakna tid går åt till att fundera på vad jag ska äta nästa gång. Jag vet inte hur ofta jag sitter och äter ett mål, men jag njuter inte av maten - utan funderar, vad ska vi äta till nästa... Inte för att jag är hungrig, utan för att så mycket av min tankeverksamhet har fokus på äta äta äta. Det är sjukt!

Därför skäms jag

Jag vill inte leva så här mer. Har börjat göra mindre förändringar. Rör på mig mer än jag gjorde tidigare. Jag har gått ner 12 kilo sen jag blev gravid. Har börjat på akupunktur för att få mindre smärta i kroppen så jag kan röra mig ännu mer. Men min kropp har tagit så in åt fanders mycket stryk. Det är mycket som måste fixas. Jag försöker med en dag i taget - bara det att det är mycket som ska ordnas - känner oron smyga sig på. 

Jag jobbar på det - tro mig

det är det jag gör dagligen

jobbar på det

Och jag känner mig som om jag inte klarat ett prov i skolan -

för att nu läxas upp... 

Fått tid till psyk nu i alla fall - hurra! Nu håller jag tummarna

att det ska bli början till något bättre.

Ja, det är ju sånt som kvinnor gör efter att de fött barn.

I vanliga fall är det efter 6 veckor, en del får vänta upp till

12 veckor - och så är väl jag en av de som fått vänta hela 

14 veckor. Nu såg allt bara bra ut, och tack och lov för det!

Men vilken häftig läkare jag träffade!!

Något av det första hon frågade mig var "men du är väl

stolt över det du gjort?!". Jag såg frågande på henne och 

sa - nästan med ett skratt - näää! Då blev hon visst lite

upprörd och sa att det skulle jag "självklart vara!". Hon

ansåg att med tanke på allt som jag gått igenom och klarat

mig ända till förlossning istället för att ge upp (vad nu det

innebar?) - så skulle jag vara "jäkligt stolt!!". Såg nog ganska

underlig ut när hon nästan läxade upp mig. *s* Men till

slut gick jag med på (och menade det så klart) att jo, jag

var nog en gnutta stolt. Haha!

Är ofta i kontakt med vårdpersonal. Har träffat så otroligt

många nötter - men så träffar man en sån här guldperson -

och det är så obeskrligt skönt!

Ville dela det med er. Det händer faktiskt bra saker i mitt

liv också - så ni vet! Kärlek, kraft och kramar till er alla!!!

Look inside,
Look inside your tiny mind
Now look a bit harder
Cause we're so uninspired,
so sick and tired of all the
hatred you harbor

So you say
It's not okay to be gay
Well I think you're just evil
You're just some racist who
can't tie my laces
Your point of view is medieval

Fuck you (Fuck you)
Fuck you very, very much
Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch

Fuck you (Fuck You)
Fuck you very, very much
Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch

Do you get,
Do you get a little kick out of
being slow minded?
You want to be like your father
It's approval your after
Well that's not how you find it

Do you,
Do you really enjoy living a
life that's so hateful?
Cause there's a hole where
your soul should be
Your losing control of it and
it's really distasteful

Fuck you (Fuck You)
Fuck you very, very much
Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch

Fuck you (Fuck You)
Fuck you very, very much
Cause your words don't
translate and it's getting
quite late
So please don't stay in touch

Fuck you, Fuck you, Fuck you,
Fuck you, Fuck you, Fuck you,
Fuck yooooou

You say
You think we need to go to war
well you're already in one
Cause it's people like you
who need to get slew
No one wants your opinion

Fuck you (Fuck You)
Fuck you very, very much
Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch

Fuck you (Fuck You)
Fuck you very, very much
Cause your words don't
translate and it's getting
quite late
So please don't stay in touch

Fuck you, Fuck you
Fuck you, Fuck you
Fuck you, Fuck you
 

en massa skit om hur jag mår eller hur livet med min sambo eller mina barn är. Men just nu o-r-k-a-r jag bara inte. Jag är trött, trött, trött och jag längtar vansinnigt efter en hel natts sömn. Ändå skall tilläggas att jag har en enorm tur - min sambo är hemma, och flickan sover oftast mellan 22-05. Problemet är väl att mamma (jag själv alltså) inte kan somna, annars skulle jag ju kunna få 7 timmars sömn på raken...

Inte ett ljud från psykiatrin. Gjorde ett test på bvc häromdagen för att se hur jag mår - resultatet blev ju som väntat, inte så bra. Ska få kontakt med en psykolog därifrån, får se vad det kan leda till. Jag vet inte, börjar liksom tappa hoppet om att nåt skall förändras... Spelar ju ingen roll vad jag säger ändå.

Jaja, fram med stråkarna och fiolerna då....

Minnen från förfester

samt

dansgolvet

men den här var också riktigt bra! :)