en massa skit om hur jag mår eller hur livet med min sambo eller mina barn är. Men just nu o-r-k-a-r jag bara inte. Jag är trött, trött, trött och jag längtar vansinnigt efter en hel natts sömn. Ändå skall tilläggas att jag har en enorm tur - min sambo är hemma, och flickan sover oftast mellan 22-05. Problemet är väl att mamma (jag själv alltså) inte kan somna, annars skulle jag ju kunna få 7 timmars sömn på raken...

Inte ett ljud från psykiatrin. Gjorde ett test på bvc häromdagen för att se hur jag mår - resultatet blev ju som väntat, inte så bra. Ska få kontakt med en psykolog därifrån, får se vad det kan leda till. Jag vet inte, börjar liksom tappa hoppet om att nåt skall förändras... Spelar ju ingen roll vad jag säger ändå.

Jaja, fram med stråkarna och fiolerna då....

Minnen från förfester

samt

dansgolvet