Men jag gick dit. Och jag satt som en duktig skolelev och rapade upp allt jag vet är bra för kroppen. Lärde mig några få nya saker . det är jag tacksam över. Men alltså... Fick frågan "finns det någon motionsform du skulle kunna tänka dig?". Dans, svarar jag som alltid. Och får en ny fråga "vad är det som hindrar dig från att göra det?". Ekonomin, svarar jag - åter som alltid. Tystnad...

"Ja, men du kan ju alltid cykla!" Jesus...

Varför går jag då hos en dietist? Jo, efter graviditeten har det tagits prover på mig, pga diabetesen. Hade dock ingen diabetes, tack för det. Men det visar sig att mitt kolosterol är för högt. Min läkare gick nästan i taket av resultaten, jag var så ung - men fortsätter jag så här kommer jag med största sannolikhet få en hjärtinfarkt inom loppet av 10 år...

Jag skäms

Varför skäms jag? Jo, för att jag missköter min kropp så in åt helvete! Och jag vet inte vad jag ska ersätta mitt behov av att stoppa något ätbart i munnen med! Nästan hela min vakna tid går åt till att fundera på vad jag ska äta nästa gång. Jag vet inte hur ofta jag sitter och äter ett mål, men jag njuter inte av maten - utan funderar, vad ska vi äta till nästa... Inte för att jag är hungrig, utan för att så mycket av min tankeverksamhet har fokus på äta äta äta. Det är sjukt!

Därför skäms jag

Jag vill inte leva så här mer. Har börjat göra mindre förändringar. Rör på mig mer än jag gjorde tidigare. Jag har gått ner 12 kilo sen jag blev gravid. Har börjat på akupunktur för att få mindre smärta i kroppen så jag kan röra mig ännu mer. Men min kropp har tagit så in åt fanders mycket stryk. Det är mycket som måste fixas. Jag försöker med en dag i taget - bara det att det är mycket som ska ordnas - känner oron smyga sig på. 

Jag jobbar på det - tro mig

det är det jag gör dagligen

jobbar på det

Och jag känner mig som om jag inte klarat ett prov i skolan -

för att nu läxas upp... 

Fått tid till psyk nu i alla fall - hurra! Nu håller jag tummarna

att det ska bli början till något bättre.