Men jag gick dit. Och jag satt som en duktig skolelev och rapade upp allt jag vet är bra för kroppen. Lärde mig några få nya saker . det är jag tacksam över. Men alltså... Fick frågan "finns det någon motionsform du skulle kunna tänka dig?". Dans, svarar jag som alltid. Och får en ny fråga "vad är det som hindrar dig från att göra det?". Ekonomin, svarar jag - åter som alltid. Tystnad...

"Ja, men du kan ju alltid cykla!" Jesus...

Varför går jag då hos en dietist? Jo, efter graviditeten har det tagits prover på mig, pga diabetesen. Hade dock ingen diabetes, tack för det. Men det visar sig att mitt kolosterol är för högt. Min läkare gick nästan i taket av resultaten, jag var så ung - men fortsätter jag så här kommer jag med största sannolikhet få en hjärtinfarkt inom loppet av 10 år...

Jag skäms

Varför skäms jag? Jo, för att jag missköter min kropp så in åt helvete! Och jag vet inte vad jag ska ersätta mitt behov av att stoppa något ätbart i munnen med! Nästan hela min vakna tid går åt till att fundera på vad jag ska äta nästa gång. Jag vet inte hur ofta jag sitter och äter ett mål, men jag njuter inte av maten - utan funderar, vad ska vi äta till nästa... Inte för att jag är hungrig, utan för att så mycket av min tankeverksamhet har fokus på äta äta äta. Det är sjukt!

Därför skäms jag

Jag vill inte leva så här mer. Har börjat göra mindre förändringar. Rör på mig mer än jag gjorde tidigare. Jag har gått ner 12 kilo sen jag blev gravid. Har börjat på akupunktur för att få mindre smärta i kroppen så jag kan röra mig ännu mer. Men min kropp har tagit så in åt fanders mycket stryk. Det är mycket som måste fixas. Jag försöker med en dag i taget - bara det att det är mycket som ska ordnas - känner oron smyga sig på. 

Jag jobbar på det - tro mig

det är det jag gör dagligen

jobbar på det

 

S

29 maj 2009 21:55

Kollar in din blogg för att jag av en okänd anledning;) kom på adressen! DU ÄR BÄST! Fan vad jag vet att du kämpar/kämpat med detta och 12(!!!) kilo, det är inte lite det.
OCH jag vet -av egen erfarenhet- att det är många bitar som ska falla på plats. Va stolt över vad du har åstadkommit istället för att sörja över vad du inte klarat av ;) (Jo det är lätt att ge andra råd;))
Kramar i massor S

 

malinp

31 maj 2009 09:45

vet hur svårt det är att hitta andra positiva stimuli när man har få saker omkring sig som skapar den s.k flow, om du vet vad jag menar. Mat är och ska vara positivt, annars skulle vi inte överleva.
Om du tycker om dans, är det enbart tillsammans med andra? Jag brukar dansa hemma för mig själv, bara några minuter till en bra låt och jag lovar att det känns bättre i hela kroppen efteråt. Vad gäller kolesterol så finns det andra undersökningar som visar att det inte alltid enbart är det som orsakar hjärtinfakt. Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...