och jävlar i min låda

trodde inte jag kunde

bli så skräckinjagande!

Fy bövelen så skönt det

kändes - I feel good!!!

och som alltid känner jag en lättnad att det är över.

Har egentligen inget emot julen, men det blir så överdrivet

ibland att jag känner mig trött på det. Varje jul tänker jag

på dem som inte får fira det på ett bättre sätt, och främst

de barnen som får uppleva en jul med alkohol, bråk och skrik.

Vill så gärna bidra till dessa barn på något sätt, men har ännu

inte kommit på hur..

Morsan är här. Och som alltid, lämnar hon en tung stämning

över hela hemmet. Hon vill synas och höras mest, mer än

vad våra 2 barn vill. Det är tungt, och gör att jag mår satans

dåligt. Vi har redan kommit i en diskussion med varandra som

tog mer än det gav, och för att jag ska orka med de dagar som

är kvar, väljer jag att hålla tand för tunga. Hon vet allt, hon

kan allt, hon förstår allt - det finns ingen som är så bra som hon!

Har fått en läkartid till i morgon bitti. Svår yrsel samt illamående

gör att jag var tvungen att söka hjälp. Varje morgon står jag

och gråter i duschen, en förtvivlad utmattad gråt. Bosse har åkt

iväg till sin mamma i Skövde. Jag saknar honom redan, trots att

dörren precis slagit igen bakom honom.

Jag vill bara att det ska vara den 4:e, då är allt över....hoppas

jag....saknar trygghet, närhet, kärlek, ro.

vill jag önska alla

en riktigt fin jul!

Det blev rätt kaotiskt förra veckan.

Var hos läkaren, fick höjd dos på

min nya medicin. Samma natt fick

jag en mani som heter duga. Sov

max 4 timmar, tankarna rusade fram

i skallen på mig. När jag steg upp

på morgonen var jag inte ens trött

utan full av energi och kände att

jag kunde bestiga berg. Började

genast planera allt jag skulle göra,

städa ur skåpen, skura igenom

badrummen - från topp till tak.

Varför inte baka lite inför jul, gå

igenom mina kläder och skänka

bort det jag vill ha....

Som tur var hade jag telefontid med

min litiumsköterska samma dag. Hon

tog kontakt med min läkare som ringde

mig direkt. Hon sa stopp stopp, nu drar

vi i handbromsen omedelbart! Så det blev

ändringar i medicinen igen, och jag fick

sömnmedicin (som jag aldrig tog) och

ska prata med henne igen idag.

Idag känns det rörigt värre. Har fullt

hela dagen, samt att kära moder har

kommit. Avlastning - absolut, men

samtidigt rädsla över att hon ska ta

mer av min energi än hon ger.

Trött, virrig, men faktiskt -

en aning gladare!

och tydligen har jag haft det med min läkare.

Hon är helt enkelt toppen!!!

Vill aldrig byta, om hon fortsätter på det här

sättet.

Höjd dos på Voxra, sen ska jag få en

samtalskontakt - äntligen!

Fick också reda på att anledningen till att

jag inte kan gråta, är för min depression.

Inte medicinerna, som jag trodde var

boven i dramat...

Trött idag, blir nog en tidig kväll

Natti

och jag har ont i magen.

Borde verkligen inte vara

orolig, men är det ändå.

Har världens bästa läkare,

men tänk om det visar sig

att hon förändrats sen sist...

Oroar mig för 1/1....

på 8 månader...

önskar jag fick gråta

ordentligt

snorigt

hickigt

högt

Kan inte

och inspiration till att blogga just nu. Känner mig grå, trist och tråkig.

Det händer en hel del, men mina känslor mattas på något sätt av.

Börjar bli någon jag inte trivs med att vara. Hur ska jag då hitta

denna människa som jag vill vara?

Känns som om jag ställt frågan förut

Få se om jag blir utförsäkrad nu i januari. Spelar ingen roll hur

sjuk jag är, nu är det slut. Undrar hur de tänkte...tänkte de alls?

Orkar, vill inte tänka på det - får ont i magen

Ser på livet med trötta ögon. Ibland känner jag att jag helt enkelt

inte vill mer. Leva alltså... Men så börjar jag alltid tänka på

barnen

Bosse

och då kan jag inte gå vidare med mina planer. Jag kan bara inte

göra så mot barnen, mot den man som är det finaste jag har.

Men hur ska jag göra

för att vilja

leva

för min egen skull?