Jo, nu har det varit tyst länge. Jag har otaliga gånger suttit och tänkt, nu ska jag blogga - men så kommer något i vägen, eller rättare sagt - jag väljer att göra något annat :)

Det har varit en intensiv sommar. Jag har gift mig - yey! Så nu är jag fru Enedahl, och är så lycklig i mitt äktenskap. Bröllopet var fint, människorna som kom bidrog med så mycket skratt, kärlek och omtanke. Blir varm i hjärtat när jag minns dagen.

I övrigt har jag denna sommar påverkats mycket av alkoholmissbruk. Själv har jag bara druckit en enda gång på 3,5 år, men många i min omgivning dricker eller mår dåligt pga att någon familjemedlem/anhörig/vän missbrukar. Det har varit många tårar, mycket sorg, och jag är ännu i sitsen att jag känner frustration och ilska. Men jag har bestämt mig för att söka hjälp och stöd hos andra som varit och är i liknande sits som mig. Jag längtar så att få prata om det, spy ur mig den ilska jag känner inför detta, och hur obeskrivligt besviken jag är över det som har hänt mig denna sommar.  Skulle vilja skriva om det här, men eftersom jag inte vill sänka mig till så låg nivå, väljer jag att inte vara tydligare än så här.

Idag känner jag tacksamhet att jag har min man och mina barn. Det känner jag varje dag, men just idag känner jag att utan de skulle jag inte orka. De får mig att skratta och känna glädje, irriation, förvåning, you name it. De får mig helt enkelt att känna mig levande!