Läs Skugges debattartikel - kan detta verkligen vara sant?

Är man så fullkomligt blåst i huvudet att man tror att detta

gör barnen GOTT?? Varför vara så extrem?? Jag förstår inte...

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article5856924.ab

så jag saknar dig och oroar mig för dig.

Hur ska jag bidra, vad önskar du av mig?

Jag lyssnar och lyssnar, försöker säga vad

jag känner och tänker.

Jag vill ju att du ska må bra

vara lycklig

känna lugn

och älska dig själv

När jag kom till Sthlm i fredags kändes det - helt bisarrt nog - skönt!

Kände mig inte som hemma eftersom min familj inte var med mig,

men jag kände en slags tillhörighet med alla människor, stadens larm,

tunnelbanorna, affärerna..ja, det mesta.

Var på Cirque du Soleil med Nina, gogumman. Det var helt otroligt!

Färgerna, musiken, artisterna - jag fullkomligt sög in alla intryck.

Var sen helt slut efteråt, och somnade ovaggad - men det var det

helt klart värt!

På lördagen var det dags för queer-club, och det var baske mig

lika häftigt det. Drack tyvärr lite för mycket vin, så jag höll på att

somna till slut. Jag och alkohol går inte ihop, därför jag dricker en

gång per år eller vartannat... Känslan att komma in på stället var

otrolig. Människorna uppskattade varandra, alla var lika, alla var olika,

kärleken flödade och skratten ekade i takt med musiken. Gud vad

jag skrattade, mina tårar fullkomligt sprutade!!

Jag har känt sådan glädje, sån tillhörighet, sån tacksamhet över

att människor kan visa sån respekt och acceptans mot varandra.

Vad som var bäst? Att krama om min sambo och mina barn igen

när jag kom hem....så klart.... :D

härligt

romantiskt

mjukt

stilla

hjärtklappning

och

ett ja...

ett självklart...

Jag älskar dig

älskar dig

älskar dig

mer än jag trodde

jag gjorde

jag skulle

jag kunde

och det är tyst så tyst... Skönt för mitt huvud och för mitt inre.

Slappnar av i kroppen på ett helt annat sätt än när det är fullt

ös här i hemmet.

Idag firar jag och gubben 2 år tillsammans. Finns väl tid som vi

hade tillsammans innan, men det tycker jag vi har lagt bort. Det

liv vi har tillsammans nu, började i september för 2 år sen.

Det är mycket vi gått igenom på så kort tid. En hel del sorg,

men så otroligt mycket glädje och kärlek. Jag känner mig

omättad på min sambo, hans kropp, hans hjärta, hans röst,

kramar, kyssar - hela han... Fina underbara....

Jag mår okej

Jag mår bra

Klockan är inte ens halv 7, men jag och min dotter har redan varit vaken i över en timme.

Vaknat oräkneliga gånger i natt, hon har fått för sig att börja gråta varje gång hennes

napp åker ur munnen. Och det gör den OFTA...

Hade ett givande samtal med min terapeut häromdagen. Vi lade nästan hela tiden på att

ta upp om min "käre" far. Jag vill ha hennes hjälp att ta mig vidare i det ämnet. Jag är trött

på denna smärta och sorg som han bidrar med till mitt liv, nu vill jag skydda mig själv och

gå vidare. Och som alltid kommer hon med kloka ord som jag kan ta till mig, och som gör

att andningen blir lättare såsom sinnet. Jag grät för första gången på månader, kändes både

bra och på något sätt onödigt. Jag har fällt så många tårar för honom nu, jag känner att det

räcker. En far ska bidra med kärlek, respekt och omtanke till sina barn. Gör han inte det, kan

jag inte se att det är en far. Jag respekterar att han väljer sitt eget liv och gör sina egna val,

men acceptera det kommer jag ALDRIG att göra.

Jag saknar min bror, jösses vad jag saknar honom. Sen jag flyttade söderut, och särskilt sen

ett år tillbaka, har vår kontakt fördjupats otroligt. Vi är inte bara syskon, utan även vänner.

Och det känns tryggt och inspirerande med en sådan kontakt. Jag önskar bara vi bodde närmare

varandra...

Tänk, jag hade glömt bort att livet kunde vara så här bra... Min tacksamhet över att få känna

av det för ett tag är obeskrivlig....

i den här nya bloggen. Sen om det är pga att jag bara inte lärt mig den ännu,

eller om jag fortsättningsvis inte kommer gilla den får vällan tiden utvisa.

Hade tänkt få blogga en stund, men lilla fröken brevid mig säger nix, nej,

nope, njet - jag vill vara med dig mamma. Så då får det vällan bli en annan

gång då.

Förvånas över att människor jag känt hela livet fortfarande är totala

främlingar för mig...

Har äntligen hittat låten jag sökt efter så länge -

så nu är vi alla rooooosa!!