Klockan är inte ens halv 7, men jag och min dotter har redan varit vaken i över en timme.

Vaknat oräkneliga gånger i natt, hon har fått för sig att börja gråta varje gång hennes

napp åker ur munnen. Och det gör den OFTA...

Hade ett givande samtal med min terapeut häromdagen. Vi lade nästan hela tiden på att

ta upp om min "käre" far. Jag vill ha hennes hjälp att ta mig vidare i det ämnet. Jag är trött

på denna smärta och sorg som han bidrar med till mitt liv, nu vill jag skydda mig själv och

gå vidare. Och som alltid kommer hon med kloka ord som jag kan ta till mig, och som gör

att andningen blir lättare såsom sinnet. Jag grät för första gången på månader, kändes både

bra och på något sätt onödigt. Jag har fällt så många tårar för honom nu, jag känner att det

räcker. En far ska bidra med kärlek, respekt och omtanke till sina barn. Gör han inte det, kan

jag inte se att det är en far. Jag respekterar att han väljer sitt eget liv och gör sina egna val,

men acceptera det kommer jag ALDRIG att göra.

Jag saknar min bror, jösses vad jag saknar honom. Sen jag flyttade söderut, och särskilt sen

ett år tillbaka, har vår kontakt fördjupats otroligt. Vi är inte bara syskon, utan även vänner.

Och det känns tryggt och inspirerande med en sådan kontakt. Jag önskar bara vi bodde närmare

varandra...

Tänk, jag hade glömt bort att livet kunde vara så här bra... Min tacksamhet över att få känna

av det för ett tag är obeskrivlig....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...