Hoppas ni haft den jul ni önskat. Min blev lugn, barnen fick några klappar från morföräldrarna. Själv fick jag en lott som tyvärr inte gav något. Drömmer varje gång att jag ska vinna så pass mycket att jag kan betala av mina skulder samt betala en flytt så att vi kommer oss iväg härifrån någon gång. Men nej, av någon anledning är det inte tänkt att det ska bli så - men jag fortsätter hoppas ändå  

Idag är det tungt. Ångesten är nästan ohanterbar, men trots det vill jag bara inte ta någon medicin. Nog för att det varit rätt tunga tankar sista tiden, men det här var jag ändå inte beredd på. Det är så länge sedan sist... Sista tiden har jag funderat mycket på framtiden. Hur jag ska lösa det ekonomiska, skuldberget bara växer och det håller inte längre. Framtidsplaner, funderingar... Jag har också min framtidsdröm, där jag äntligen ska få kunna bidra till dessa barn i samhället som har det så tufft. Att få bli jourhem/familjehem. Hade dock tänkt jobba inom Stadsmissionen ett år till, innan jag gav mig in i det. Och det är ju också vad jag VILL. Men jag har ingen aning om hur jag ska få ihop det här...  

Sedan är jul inte min favorithögtid. För att låta klyschig så är det detta med julklappar. Försöker acceptera denna längtan efter nya grejer, alltså hos andra, men det är så SVÅRT! Att höra människor prata att de inte har en aaaning om vad de ska köpa till sina barn/föräldrar/kusiner/svågrar osv osv. Men för fan, om du inte ens vet - innebär det inte att de redan har allt de behöver!?! Julen påminner mig om och om igen, att jag vill ge mer åt de som har mindre. Och det är INTE en klyscha, utan jag har insett vad jag vill med livet. Frågan är dock återigen, hur ska jag få ihop det...  

Inser att under tiden jag skrivit av mig har ångesten lättat en del! Skönt som fasen  Ni som orkat läsa igenom det jag hade att säga, tackar jag. Det är skönt att någon vill "lyssna" på det jag har att säga. Det här är stora frågor för mig, inget som jag bara kan lägga åt sidan och leva mitt vanliga Svensson-liv. Jag mår som bäst när jag får ge åt dem som behöver det, vare sig det är tid, pengar eller ett öra. De som v-e-r-k-l-i-g-e-n behöver det.

KÄRLEK ÅT FOLKET!  

 

malinp

26 december 2011 13:16

I agree, julen är ett slags antiklimax i en mörk årstid. Och någon vi borde ha träffat mådde för dåligt för att träffas vilket påverkade julstämningen. Men lever man ensam hela året är det ju inte säkert man orkar eller vill träffa andra just på jul? Hoppas du orkar kämpa på i vardagen- det är där som nuet finns, vet du! Och vi ska se fram emopt att ljuset återvänder snart:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...