Det blev rätt kaotiskt förra veckan.

Var hos läkaren, fick höjd dos på

min nya medicin. Samma natt fick

jag en mani som heter duga. Sov

max 4 timmar, tankarna rusade fram

i skallen på mig. När jag steg upp

på morgonen var jag inte ens trött

utan full av energi och kände att

jag kunde bestiga berg. Började

genast planera allt jag skulle göra,

städa ur skåpen, skura igenom

badrummen - från topp till tak.

Varför inte baka lite inför jul, gå

igenom mina kläder och skänka

bort det jag vill ha....

Som tur var hade jag telefontid med

min litiumsköterska samma dag. Hon

tog kontakt med min läkare som ringde

mig direkt. Hon sa stopp stopp, nu drar

vi i handbromsen omedelbart! Så det blev

ändringar i medicinen igen, och jag fick

sömnmedicin (som jag aldrig tog) och

ska prata med henne igen idag.

Idag känns det rörigt värre. Har fullt

hela dagen, samt att kära moder har

kommit. Avlastning - absolut, men

samtidigt rädsla över att hon ska ta

mer av min energi än hon ger.

Trött, virrig, men faktiskt -

en aning gladare!