och sen går det ner. Livet är en enda berg- och dalbana nu och det är

inte så enkelt. Japp, fullt medveten att det är så livet ser ut för varenda

människa i hela världen. Dock har jag lite högre toppar och djupare dalar,

samt att jag inte orkar med de djupa ibland. Livet skrämmer mig som fan

och ibland skulle det vara skönt att slippa vara med, sluta med åkturen.

Men, jag hinner knappt tänka den tanken - så dyker mina barn upp på

näthinnan. Och min älskade finaste Bosse. Då är det bara att trycka undan

de svartaste tankarna och behålla mina tre älsklingar kvar i tanken och

fortsätta vidare på banan.

Jag ville bara säga att jag längtar efter ett lättare och lyckligare liv,

thats it...