mest är det för att jag prioriterar tiden till annat.

Umgås med familjen, se tv, vara på Öppna förskolan

med Flisan, umgås och fika med vännerna....

Jag mår okej. Ibland kommer det en dipp, som den

jag har just nu. Mina låga perioder kommer ALDRIG

att vara som en "dålig dag" för andra. För när mina

dippar kommer, börjar jag fundera på livet, vad som

är meningen, hur jag ska orka en dag till osv osv...

Jag älskar mina barn

jag älskar min sambo

livet är helt okej emellanåt

Men det kommer aldrig bli som förr...

och det är med blandade känslor jag

accepterat det.