så vänder det. Jag började känna en förändring men vågade inte hoppas.

Ville inte säga något, ifall det inte var sant. Men jag väntade och höll

tummarna blå. Och lite lite, dag för dag, började det vända. Jag är sliten,

trött och klarar inte mycket efter denna pärs.

Men jag klarade det denna gången, och nu hoppas jag att denna känsla

av lugn och "nöjdhet" ska hålla i sig länge!!!!

Jag är så tacksam för att ni finns vänner, med era fina ord som stöttar.

Vill också dela med mig när livet inte är tungt och grått. Just nu kan

jag se färgerna på träden och himlen, jag kan se in i mina barns ögon

och bara känna glädje utan skuldkänslor. Jag kan älska, skratta, ge

av mig själv, och njuta av mitt liv.

DET vill jag dela med er!