Jag förstår inte. Varför du säger sådana saker till mig. Ibland känns det som att

det du säger gör lika ont som en smäll på käften. Jag biter ihop. Tänker att du

inte menar det, menar att göra mig illa. Du är bara obetänksam...

Men ibland undrar jag. Vad är det du vill? Vill du att jag ska bli arg, testar du

hur långt du kan gå innan du får mig att tända?

Trött på att inte våga säga ifrån. Undrar vad jag är så rädd för. Det måste ju

vara rädsla som gör att jag väljer bort hårda ord tillbaka, att jag väljer att ens

försvara mig själv och den jag är.... Feg.

Jag har det ju bra! Egentligen! Vill inte känna den här hårda kalla känslan inom

mig, som sitter i mitt bröst och djupt inne i magen. FAN!

Förstår bara varför du, väljer de ord du gör. Och varför jag väljer bort orden.

Utan bara är

tyst...