bidrar till att jag ska kunna utvecklas

till fullkomlighet - den människa som

jag är menad att vara.

Mitt mantra är det

för närvarande

finns ni där med mig

under vägen?

Blogginläggen gapar nästan

tomma på kommentarer.

Det är en läskig känsla

att skriva om känslor

och inte få respons...

Men samtidigt

bloggen är

för MIG

för att jag ska orka

ta mig igenom 

dessa dagar

som är mina

 

malinp

5 juli 2009 16:13

kanske för att det är sommar, kanske för att man inte alltid vet vad man ska skriva, kanske för att vi alla mer eller mindre går igenom saker/ känslor som vi inte delar med andra på det sätt som man gör när man har en blogg. men jag läser vad du skriver även om jag inte gör det varje dag.

 

Cissi

5 juli 2009 16:21

Självklart finns vi här och läser och tänker på dig. Själv tänker jag ofta att jag ska lämna en kommentar, men så kommer något i vägen.. (läs två kreativa små barn med mkt ljud och påhitt).
stor kram till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...