Efter en orolig natt med bråkig mage gör jag mig i ordning för dagen.

Fått sova en orolig timme nu på dagen, vaknade dock med dunkande

hjärta, trist! Tror jag är så pass pigg att jag kan gå på träningen ikväll.

Fått behålla min mat, och magen är för närvarande tyst och lugn.

Men denna oro gör mig galen!

Och det värsta är att jag börjat notera var det kommer ifrån. Det

är varje gång jag ska göra något som skiljer sig från min nuvarande

vardag. Nämligen vakna, lämna dotter hos dagmamma, gå hem och se

tv/sitta framför datorn, träffa mina vänner, hämta dotter, vara med

min familj innan det är dags för sängen. Det är ju sjukt!!!! Jag är helt

skakig och mina tankar är svåra att samla, känner mig stressad helt

enkelt. Försöker varva ner på de sätt jag kan, men det är inte lätt ska

jag säga dig.

Kämpar på, tänker inte backa nu. Bara jag håller mig ovanför vattenytan

så ska det gå! Men det känns konstigt, med tanke på hur mitt liv

var före allt det här. Det mesta är så klart bättre nu, men vissa saker

med mig själv känner jag inte alls igen....

 

Carina

28 september 2010 13:36

Kramar om

 

johanna

28 september 2010 15:02

Jag vet hur det känns. Det är jobbigt när man inte få ha sina vanliga dagar. När nåt annat dyker upp så känns det som att hela ens tillvaro går i kras. Men livet är så o det är inge farligt. Det går över. Imorgon är en bättre dag. Säg bara jaja, nu blev det så här men det klarar jag av. O sen fortsätter man dagen som man brukar. Det ordnar sig gumman. Du är stark nog att klara av detta. Jag tror på dig. Du är unik. Kramar till dig i massor.

 

malinp

28 september 2010 17:02

Att ändra mönster och vanor är inte lätt, finns det mönster och vanor från tidigare som du kan återuppta?, att enbart ha goda dagar är omöjligt. Stress och press ingår i min vardag numera men på ett annat sätt än tidigare. Jag tror det tar hela livet att bli fullärd i konsten att leva! Är ibland avundsjuk på äldre människor pga detta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...