och för första gången kände jag åldersnoja.

Eller noja vet jag inte om det är rätta ordvalet,

men någon slags ångest kan jag nog kalla det.

Själva åldern är väl inget att oja sig över, men

känslan över "var är jag i livet?" slog mig som

ett knytnävsslag på morgonen när jag vaknade.

Jag har 2 underbara ungar, en utbildning, 

arbetat massor med mig själv, en fin sambo,

bor i en stad där jag trivs. Och ändå - jag 

känner att något saknas. Något viktigt för

mig. Och för att vara riktigt flummig -

jag har inte hittat mig själv ännu.

Har ännu inte riktigt kommit i fas med de

tankar och önskningar jag har av livet. 

Trodde att jag visste vem jag var, men

tydligen gjorde jag inte det....

Var på väg en gång. Kände hur hela

jag utvecklades och blommade upp. 

Men så tappade jag bort det igen...

Nu har jag börjat mitt sökande igen.

Det är bara så svårt när jag är mitt i

småbarnslivet. När någon behöver mig

så mycket som den lilla gör...

Ska försöka hitta tillbaka till det igen.

För det livet var härligt - inspirerande,

glädjefullt, och jag kände att jag verkligen

levde

Texten är ju för underbar!

I och med att flickan föddes, kändes det som alla dörrar till hjälp med ett tillfrisknande, slog igen. Jag får inte längre vara sjukskriven, vare sig för min läkare eller försäkringskassan. Min önskan om att få hjälp till att må bättre, slängdes tillbaka i ansiktet på mig - och min läkare valde att inte återinsätta den medicin jag behöver. Jag är bipolär, typ 2 - och behöver litium. 

När flickan föddes, fick jag en förlossningsdepression. Jag slutade äta, sov inte och hade obeskrivlig ångest. Ville inte ha flickan, ville bara att hon skulle försvinna. Men jag gjorde det jag skulle, bytte, matade, skötte, hade henne nära nära. Kärleken väcktes efter några veckor, och äntligen kunde jag känna saknad efter mitt hjärta när jag inte var hemma. I och med att jag inte åt eller sov, försvann min mjölk och hon skrek konstant för att hon var hungrig. Därmed slutade jag kämpa för att öka min produktion, och gav flaska. För att orka, orka med allt som hör till ett föräldraskap. Ett beslut jag ångrar djupt idag. 

Igår åkte min mamma hem, efter att ha varit här drygt en vecka. Det var så jävla tufft när hon var här, och ännu jävligare blev det när hon åkte. Jag vill inte vara vuxen. Jag orkar inte med allt detta ansvar. Hur ska jag kunna det, när jag inte är frisk???!!! Jag står på gränsen nu, min ork och min livslut börjar ta slut. Men jag älskar mina barn mer än något annat. Jag kommer aldrig kunna göra de illa. Jag kommer alltid finnas här för dem. Men har de inte rätt till något mer än ett tomt skal till mamma???????

Och DU mår dåligt igen. DU som jag behöver nu, som ska finnas vid min sida och ge lika mycket som mig. DU glider in i din värld, och jag blir stående kvar. Med allt ansvar, med allt det praktiska. Jag skulle kunna ställa krav, men då kommer du försvinna bort ännu mer. 

Moment 22

Men jag älskar mina barn...gud ska veta att jag älskar de mer än något annat. 

Här står gräset stolt och grönt och alla flugor surrar skönt
det är så här jag hade målat om jag kunnat
Här vid foten av ett berg kan jag se varenda färg,
precis så här hade jag målat om jag kunnat
Men vem är jag att ens försöka återskapa eller böka
med det enda rena riktigt äkta på vår jord
 
Precis som du när du står naken framför mig - Perfekt
 
Här har vi lekt när vi var barn och ingen längtade till stan
Just om det här hade jag skrivit om jag kunnat
Men spänningen bland stock och sten
när sommarnatten blivit sen
Är ren magi har alltid känt den när jag blundat
Men vem är jag att sälja känslan,
slå på trumman för det enkla
Låta leken bli till allvar för en stund
 
Precis som du när du står naken framför mig - Perfekt
 
Ja, jag kanske är naiv - men då får det vara så
Kom med en stund och låt dig bländas av dig själv
Ja, det kanske kallas utopi - men du, det struntar jag helt i
Jag håller i dig hårt och drömmer om igen - om igen
 
Här finns det rum för varje sort,
nej, här går ingen människa bort
Det är så här jag hade levat om jag kunnat
Här finns det tid för elegans,
här kan man få en andra chans
Det är så här jag hade levat om jag kunnat
Men vem är jag att ens försöka ändra människors sätt
att söka det enda rena riktigt äkta på vår jord
 
Precis som du när du står naken framför mig
Precis som du när du står naken framför mig - Perfekt
Här står gräset stolt och grönt, alla flugor surrar skönt
- det är så perfekt
Här vid foten av ett berg, kan jag se varenda färg
Precis som du - Perfekt

Av Mats Westling

har bara ingen inspiration till att skriva för tillfället

Återkommer...

till Försäkringskassan - hör och häpna! :D

Mitt ärende har gått extremt fort, och min

föräldrapenning har redan kommit igång.

Tacksam för det!!!