När jag mår som sämst klarar jag bara inte av att ringa till olika instanser.

Då är jag glad att mail finns. Även om det kan bli opersonligt osv, så kan

jag säga som det är. Att just nu klarar jag bara inte att ringa upp. Ring

mig, så kanske det går - men annars blir det inget...

Kan bara inte fatta att jag en gång jobbat som enhetschef. Då jag suttit

med glödande öron efter alla telefonsamtal. Inte konstigt att jag första

året som sjukskriven fick panik så fort telefonen ringde...

Nu har jag i alla fall pratat med psyk, med världens finaste sköterska

som är MIN (nåja, ni fattar vad jag menar...) och hon ska prata med

min läkare när hon är åter till veckan. Jag tror på att de ska hjälpa mig.

Jag måste ju tro...hoppas...

Vad har jag annars kvar?