Åkte på en tripp med sambo och dotter idag. Skulle ha en egen dag och

gå på mässa i Norrköping. Mådde risigt redan innan, men vet hur bra

jag brukar må när jag väl tar mig ut. Sen får jag ju umgås med 2 av

de 3 personer jag älskar mest i hela världen!

Kom dit och kände hur ångestklumpen boxade runt i magen. Andades

och tittade in i min dotters underbara ögon, till henne har jag JÄMT

ett leende - som kommer från hjärtat. Tog av mig jackan och gav mig

in i matchen.

Snabbt kastade sig en kvinna fram som undrade om jag hört talas om

deras tandhälsa. Fick ett mumlande svar av mig och jag drog mig snabbt

vidare. Folk överallt (andas andas andas).... Nästa människa som frågar

om jag vet hur otroligt bra det är med ansiktsakupunktur. "Här, ta en

broschyr, ta en till, ta tre!" (Varför inte 50, 83, 111...)

Greppet kring vagnen hårdnar, kallsvetten bryter fram, jag börjar känna

mig som ett djur i bur. Vill inte skämma ut mig, Bosse, skrämma Flisan.

Försöker hitta mitt inre lugn och tänka på något annat. Drar mig mot

blommorna, hoppas på att jag där ska hitta den andningspaus jag nu

så väl behöver. "SKAAAA det inte vara några vårlökar. Snart skiner solen

på oss igen, och tänk att få se de härliga färgerna skina i rabatterna!"

Helvetes jävla fan

Jag vill vara normal. Jag vill vara tråkig. En fucking jävla Svensson som

bara går och funderar vad som matchar med vad i det IKEA-möblerade hemmet.

Några avsteg dock med krukor, sängar och mattor från JYSK!!

Men icke. Detta är det liv jag en gång valt. Innan jag kom till denna jord.

Av någon anledning, gjorde jag detta val. Försöker hålla mig något så

när vid vett och sans - men nu är jag slut för idag. Nu är det dags att

krypa till kojs och nanna kudden. Ångestens efterdyningar har gjort mig

matt och det värker i kroppen.

Men vet ni vad, min son kom idag. Nu är han här en hel vecka!

Jag firar

Familjen är samlad