Sitter och ser på Dokument utifrån som visats ikväll. De tar upp om barnaga. Något håller på att hända i samhället, det är som att det börjar bli mer accepterat (!!) och försvarbart att SLÅ barn!! Straff till de vuxna som slagit barn - vare sig det är förälder, lärare, utomstående - minskar kraftigt. Det man pratar om är, dagens ungdom visar ingen respekt för oss vuxna.

Men då undrar jag - VEM är det som uppfostrat och uppfostrar dessa barn??!!

Att lära sig visa respekt, empati och varsamhet både gällande ord och handling - det är ju något som VI vuxna ska lära dem!!??

Vi ska stå på barnens sida. Det är de som är viktigast, så är det bara. Och ärligt talat, vad visar man för respekt genom att gå till fysisk handling för att man blir provocerad? Pinsamt och förbannat illa!

Det gör ont i min själ när jag hör om dessa barn som far illa, med ett slag av en vuxen, av flera slag, misshandel - både fysisk och psykisk. För mig är det fullkomligt O-F-A-T-T-B-A-R-T att man kan göra på det här sättet, och än värre är dessa människor som ger credit till monstrena!!!

Jag är lugnare nu. Har fått skriva av mig. Men det gör ont, och smärtan blir bara större om jag inget kan göra. Jag måste göra något för dessa barn.Om jag bara kunde komma på

VAD!?

 

JokkmokksMaria

4 april 2010 23:06

Man kan inte göra annat än att vara en bra person själv tror jag och ha civilcurage om man ser något hända. Jag såg en bit av programmet men blev så beklämd att jag zappade över till något annat. Det är fruktansvärt att människor kan stå och applådera till någon som slagit en annan människa och som dessutom rättfärdigar sitt beteende med att säga att det var pojkens fel. Det personliga ansvaret kan ingen lyfta av en. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...