Har känt att det är dags igen. Smärtsamt som fan, både kroppsligt och

själsligt. Men nu är den här igen, depressionen. Eller igen, det är väl

alltid en ny som kommer på besök. Denna hade tröttheten i bagaget.

Slut så in åt bara den. Sover sover sover, men är ändå trött. Sov 4 timmar

mitt på dagen (!!!), hade nog kunnat sova mer men fick ångest över att

jag sov bort hela dagen och steg upp.

Tur att Bosse är hemma. Tack gode gud för min underbara älskade

finaste sambo och vän. Vad vore jag utan dig mitt hjärta.... Oron över

att det blir strul på jobbet hans finns där, men vad ska jag göra? I

detta skick orkar jag bara inte ta hand om vår dotter själv - hur go

hon än är, hur mycket jag än älskar henne - mitt lilla sockertroll...

Har bett en vän om hjälp denna gång, eller rättare sagt två. Den här

gången kommer jag inte försöka tro att "ensam är stark" - vilket

jävla skitsnack för den delen... Och ändå är det jag som oftast bär

den största fanan i det tåget....

Jag är glad för min familj, för mina vänner. Jag är just nu nere för

räkning, men ta mig tusan om jag inte segar mig upp precis när

domaren räknat till 9! Har mer stöd denna gång, men jag behöver

alltid mer - var inte rädd för att erbjuda mig - jag tar tacksamt

emot!!!

Kärlek, kraft och kramar mina vänner och alla som jag känner

 

Cissi

19 april 2010 23:32

Kram på dig

 

malinp

20 april 2010 17:06

bor för långt bort för ett erbjuda barnvakt...
Men tänker då på er i allafall!

 

Lillan

20 april 2010 20:54

något jag kan göra för att hjälpa dig? säg bara till! tänker på dig och skickar helande signaler via tankeöverföring.. hoppas att det kommer fram :) pratade med Bosse och lite med Felicia nyss. jag saknar er allihopa! kram /Lillan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...