Låt mig samla alla bitar som spritt sig omkring mig

låt mig vara ifred

lämna mig inte

jag är rädd

stark

glad

olycklig

Smärtan jag känner inombords

är olidlig

i samma ögonblick jag ser in

i mina barns

min sambos

ögon

sprids den i vinden

När jag inte längre har den

kontakten med den

kärleken

är jag fångad igen

i det vidriga

tunga

sega

brännheta

klistret

Fuck, jag vet inte hur mycket mer jag pallar

och ändå går jag upp varje dag

för att vara

mamma

sambo

jag

 

Sara

23 april 2010 19:14

Jag blir så berörd av din blogg, du är ju enormt stark som är så öppen med hur jobbigt du har det. Jag kan tänka mig att du är till stor hjälp för många ute i cyberrymden som mår dåligt. Om jag fanns närmare skulle jag gärna försöka hjälpa dig fast vi inte känner varandra så väl.
Kram kram / Sara Gröhn

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...