jag skulle vilja skriva om idag. Vad som hände under mammas

besök här, Björns uttalande på slottet igår, hur "synd" det är

om min pappa som är så sjuk - medan ingen säger så om mig -

troligen för att min sjukdom inte syns utanpå.

Men jag tror inte jag ska skriva något alls om det idag.

Bara låta musiken tala sitt språk. Jag gråter en massa fortfarande,

känns både skönt och jobbigt. I morgon ska jag prata med min

psykiatriläkare, får se vad som bestäms. Vill inte bli en testdocka,

behöver vara frisk nog att ta hand om barnen.

Igår funderade jag, vad är mitt liv värt egentligen? Förmodligen en

hel del för att jag har barn, men annars då? Känns inte som deppiga

tankar, bara tunga och meningslösa.  Men jag vill inte dö, inte nu.

Vill leva för mina barn. Önskar bara att jag skulle vilja gör det för

MIN SKULL