Pappa

I somras bestämde du och Mattias att han ska få komma till er nästa sommar.

Han har längtat, och nästan räknat dagarna - om de inte hade varit för många. Detta är något han längtat efter så grymt mycket.

Nu har din dotter fått lov att skaffa hund. Nu till jul. Så fint...

Problemet är nu att Mattias inte tål hund. Det finns inte en chans att han kan komma till er, så länge hunden finns där. Och det vet du om. Mattias kommer inte ens kunna åka er bil, för att det kommer vara hundhår överallt.

Det är en sak, käraste lilla pappa, att göra skillnad på sina barn. Det är en sorg som jag inte riktigt lärt mig hantera, trots att jag snart är 35. Jag är ändå vuxen, och vet hur jag ska hantera dessa problem. Men när du väljer bort ditt barnbarn, och bryter ett löfte till honom - då rasar min värld.  Jag är arg, besviken, förbannad, ledsen, och tycker du har betett dig vidrigt!

Inte nog med att du aldrig ringer till ditt enda barnbarn, det lilla du kan göra för honom, har du nu också tagit bort från honom. Mina känslor är för starka just nu för att jag ska kunna ta ett beslut för vad jag ska göra, men en sak vill jag du ska veta. Denna gång kommer ditt handlande INTE att vara utan konsekvenser.

och jag hoppades jag skulle klara mig från ett 

besök

från "dig" innan bebis kommit....

Fan

vad

jag 

hatar

"DIG"