Direktlänk till inlägg 10 augusti 2009
Så börjar då äntligen litium att verka som det ska på mig.
Det första jag märker är att jag inte längre kan gråta.
Rätt skönt med tanke på hur många tårar jag spillt i
mitt liv, tungt de gånger då gråten skulle kunna bidra
till helande.
Senaste tiden har ett grått täcke börjat linda sig inom mig.
Jag märker att sådana saker som kunnat göra mig arg, orolig,
ledsen tidigare knappt får mig att reagera. Oron saknar jag
inte nämnvärt, men sorg och ilska skulle vara rätt skönt att
känna ibland.
Skrattet finns kvar till viss del. Men jag märker att i 9 fall av10,
skrattar jag bara utåt - jag har liksom en reflex "aha, nu är det
kul, nu ska jag skratta". Och så gör jag det... En jäkla märklig
känsla vill jag lova.
Men ibland tänker jag "jaha, det är så här andra känner det.
När det säger att jag inte ska oroa mig, eller fundera för
mycket på saker. Det är så här det funkar...egentligen..."
Men vad blir då kvar av mig, av den Jenny jag varit hela mitt
liv tills nu. I 35 långa jävla år... Tänk att du gått in och ut genom
samma dörr, varje dag, varje år - fram till nu. Men så plötsligt
när du ska öppna dörren är handtaget borta. Det är väl så
det känns. Jag ser de andra dörrarna, vet att de funkar - men
vill jag använda mig av någon av dem?
Jag vet inte...det känns bara så märkligt...
En annan märklig sak - det är ju OMÖJLIGT att hitta något
med Adam Lambert live att lägga in. Förrutom alla gamla
"gay-klipp". Synd att han inte vann - hans röst får mig att
rysa av välbehag!!!!
dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...
Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...
Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen! ...
Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...
Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre... ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|