1/7-2008 instiftades en lag som heter Rehabgaranti. Den innebär att en person som är sjukskriven för någon typ av smärta eller lindrigare/medlesvåra depressioner ska få hjälp av landstinget med rehabilitering. Pengar har vikts för detta ändamål, pengarna finns hos Försäkringskassan. Detta är något som tyvärr inte fungerar alls idag - definitivt inte i Östergötlands landsting. Läste i Aftonbladet (skvallerblaska numer?)och började titta runt på nätet kring denna sk garanti. Skrev så till min läkare innan jag skulle gå dit idag för ett samtal kring min kommande medicinska behandling. När jag kommer dit, så säger han för det första, att han inte ens vetat om den här nya lagstiftningen. Han hade pratat med sin chef,som i sin tur inte heller var medveten om detta! Så...då är frågan...hur ska jag kunna driva något som enskild person, när inte ens instanserna där lagen skall skötas ifrån, vet om detta?

Samtalet hos läkaren gick INTE bra. Både jag och sambon gick därifrån i vredesmod. Han var inte ett dugg intresserad av att försöka förstå min situation - ibland tror jag inte det bara är språkliga brister, jag tror han helt enkelt är mindre begåvad på nåt sätt - och jag bara grät när jag kom hem. Förbannade helvetes jävla skit, ska det börja om nu igen???!! Han kunde inte svara på hur min sjukskrivning skulle se ut efter förlossningen, eftersom jag "automatiskt" blir mammaledig. När jag sa för tredje gången att vi bestämt att min sambo ska vara pappaledig sa han att det gick ju inte att svara på om sjukskrivningen gick igenom eller inte. För han hade ju varit med om flera fall, där nyblivna mammor blivit  nekade sjukskrivning osv osv osv. Frågade då hur han som läkare ställde sig i frågan - det är ju ändå han som skriver sjukintyget, inte gör bedömningen om det skall godkännas eller inte - så fick jag bara flyktiga svar. Försökte ställa frågan om och om igen, som t ex genom att vi bestämt att min sambo ska vara pappaledig, skall min bedömning om att vara frisk eller sjuk bedömmas med tanke på att jag ska kunna jobba!?! Hur jag än försökte formulera om frågan, gick det inte. Till slut gav jag upp. Höll tårarna borta till vi kom hem, sen brast det. Jag är bara så jävla rädd, var finns det samhälleliga stödet för mig? Jag gör mitt bästa för att kravla mig upp ur skiten, men det finns ingen som hjälper till att dra mig upp! Eller som försöker hålla mig uppe från den djupa gytjan. Något stöd måste finnas, men jag vet bara inte var var var???!!!

Ringde till min barnmorska och tjöt, sa att jag inte orkar mer - jag kan inte sova, och tar mig nätt och jämt in i duschen. Försök att gå ner i spagat så långt du kan, prova sen trycka dig ner en bit till, en liten bit till, och så ytterligare en bit till. Hur känns det? Då kanske du får en hint om den smärta jag nu haft i snart 20 veckor. Släpa benet är heller ingen möjlighet, jag förstör skor och fötter...