....jag skriker inombords.....ångesten är svår att hantera.

Sorgen, som egentligen inte beror på något hemskt som

hänt - den bara finns där och skaver hål i mitt bröst.

Vill komma upp ur det här helveteshålet, himlen ovanför

mig är blå och jag VET att det finns något bättre där.

Någon annanstans. Än här, nere hos mig där det är svart,

trångt och tungt att andas.

Är trött på att tycka synd om mig själv, men... just nu

tror jag att jag inget annat orkar.... Fan