Ska jag skriva något om det? Ljusen som fladdrar lätt i vår lägenhet, julgranen som redan hunnit välta en gång - bara en enda pumla gick sönder.... Maten var god, men jag har ätit den förr. Det var en behaglig julafton.

Jag mår skit. Sorgen i mitt bröst har åter fått fäste och växer sig större. Klumpen i  halsen expanderar även den, och gör det både svårt att andas och tala. Herr Ågren har tagit mig i ett strypgrepp och vägrar att släppa, trots att jag upprepade gånger har bänt löss hans kalla hårda fingrar från min hals, mitt bröst...

Vågade säga orden "jag mår bra, riktigt bra". Och det var ju sant! Det började vända i juni/juli, och sen dess har det varit på topp. Eller inte topp, där får jag ju heller inte vara - men det har funnits en vardag. Jag har kunnat gå upp utan att plågsamt sätta fötterna i golvet och resa på min fylliga lekamen. Har kunnat skratta utan att tänka på att jag gjort det - mmm, låter konstigt, men tydligare än så kan jag inte skriva. Har pysslat hemma, till och med städat och tyckt det varit roligt!

Men nu. Nej. Grått? Svart. Trött, så trött så jag inte kan beskriva det med ord - nej, det är fullkomligt obeskrivbart. Vill inte leva, men ändå är jag rädd för döden. Kånner mig sur, trött, irriterad, oberörd, för berörd, ensam... Jag behöver fyllas på med någon slags energi - önskar det fanns på burk.

Ska gå nu.

Bye