Så, efter att ha avslutat min gamla blogg har jag bestämt mig för att börja skriva en ny. Denna gång kommer jag på en gång ge mig in i det svarta och gråa - min manodepressivitet. Så att folk vet vad de väljer att läsa. Sen spelar det mig inte så stor roll vad folk tycker - för mig kommer det här att fungera som en ventil, ett sätt att se hur min sjukdom utvecklas - varningstecken, eller kanske bara att få se att jag faktiskt kan må bra ibland också. 

Musik kommer det att bli  mycket av. Det är mitt livselexir, som gör att jag orkar ta mig igenom dagarna. Ett uttrycksmedel för mig, både när jag har mina upp- och nergångar. 

Så, välkomna att dela min vardag - eller låt bli! 

 

sanna

26 september 2008 10:21

Jättestarkt inte alls något konstigt, alla behöver ventilera! hade bäst kram

http://sannaostefan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...