I just detta fall, inte i allmänhet - gällande trygg grund som jag skrev om i mitt inlägg i går kväll. Tessanprinsessan (ja, för mig är du inte bara prinsessa - du är the queen...) ville att jag skulle definiera det. *grubbel* Ja, som sagt - just i detta fall - vad jag menar med det. Någon som är trygg i sitt yrkesval, som psykolog/terapeut/samtalskontakt. Som vet var de kan sätta fingret på, vad som är felet. Någon som hör mina ord, utan att sätta in sina egna känslor i det jag säger. Ett exempel, så hoppas jag det blir klarare. Jag berättar om min barndom, hur min mamma aldrig lät mig synas eller höras, som sakta men säkert lärde mig att kväva mina känslor inombords. Då vill jag inte höra om att den jag pratar med förstår, eftersom de själva haft en dålig relation till sin mor... Jag vill att mina ord och känslor ska bli bekräftade av den andra. Utan att jag ska fundera på om de verkligen hört mig, eller bara väver in sina egna känslor... Varför jag vill ha någon utbildad, är för att jag är rädd för att en vän/familjemedlem har svårt att säga nej - eller tröttnar på mitt "tjat" och inte vågar säga att de inte orkar mer. Även rädd för att höra de orden, för då blir jag ensam - igen. Vet inte om det var tydligt nog, men jag hoppas på det... Tessis, tack för att du läser.

Bebiskoll idag. Den lill* rackaren ville inte vara med på bild. Låg med ryggen mot hela tiden! Så det gick inte ens att få en ordentlig bild...trist. Men hjärtat slog, ryggen är så rak som den ska vara, och alla kärl fungerar som de ska. Har ändå svårt att förstå...snart kommer hon/han, och ska jag verkligen bli mamma - igen....

Tom i huvudet, vill sova - men gruvar mig för den ensamma sängen. Vill så gärna åka bort ett tag, släppa alla måsten. Om jag ändå hade pengar, då vet jag var jag skulle åka - till The queen. För jag saknar dig så in åt helvete. Vi bor i samma land, men ibland känns det som det är 1000 mil emellan. Love ya!

Bye for now....

LISTEN

vaknade inte förrän vid halv 11 - minns inte när jag sov så länge sist! Sömnen är dålig nu, orolig, vaknar mycket. Ligger och funderar medan paniken växer i bröstet. Så onödigt, slös på energi....är så trött på min hjärna som aldrig verkar lugna sig. Den är aldrig tyst, aldrig i vila...

Tar en dos livselexir, Bonnie Raitt denna gång. Skön låt.....