mörkret och tystnaden tätnar omkring mig och jag får svårt att andas. Sambon jobbar natt igen, och jag avskyr det Av flera anledningar. Han är borta på nätterna, då när min ångest är som starkast. På dagarna sover han, och när han väl stigit upp går han liksom i en dimma. Jag känner mig ensam och frustrerad. Längtar efter hans närhet, men när han rör mig vill jag bara slå bort hans hand. Vad förväntar jag mig av honom, vad vill jag ha? Att han håller om mig, talar tyst mot mitt hår, säger att han finns för mig. Skickar ett god natt mess från jobbet. Finns mycket att be om, men jag har tröttnat på att be, önskan om spontanitet blir med ens mycket klar. 

Ångesten har mig i sitt grepp denna kväll. Ser en dokumentär om tjejen som lyckats hitta sin väg till ljuset, bort från mörkret och döden som trygghet. Mina tårar rinner nerför kinderna medan jag ser hennes liv rulla framför mina ögon. Både igenkännande tårar, men även en avundsjuka på att hon lyckas. Frågar mig själv "vad vill du, vad skulle hjälpa dig mest just nu?!"

Någon som lyssnar. En individ som har en trygg grund att stå på, som kan lyssna på mig en timme utan att ta på sig min sorg eller frustration. Den personen skulle jag vilja ha varje dag. Ett tag, inte för alltid. Någon som kan ta min galla som jag spyr över hela jävla livet. 

Idag ville jag skära mig, göra mig illa. Vad som helst, bara jag slipper den här värkande slitande ångesten i mitt inre. Den bottenlösa sorg som håller mig så hårt, att mitt blod stannar och jag inte kan tänka. Men jag kan inte.... Jag har  min son liggandes i sin säng och sover. Det underbara härligaste jag har, finns där - och han ska inte behöva känna skuld, sorg - över en mamma som inte klarar livet. För honom kommer jag kämpa, till den dag jag dör. Han har tillit till mig, att jag bär honom genom livet - och det kommer jag göra. Även om min kropp värker, trötthet och apati försöker kväva mig - så kommer jag bära honom på starka armar. 

I morgon åter en dag. Ska få se det lilla livet igen, som sprattlar och växer inuti mig. Jag önskar bara jag kunde känna längtan....

Solen lyser ute och jag är inne. Vad ska jag göra ute? Promenera, ta mina kryckor och halta mig fram. Sätta mig i solen och njuta av livet....orka...

Kanske skulle läsa någon av mina bra böcker med titlar som "Positiv energi", "Skapa din framtid" eller varför inte "Att må dåligt är en bra början". Jag spyr!

Så jag spenderar tiden framför tv:n. Skriver lite mail, bloggar några minuter och en massa musik...så klart....och filmer. Jag undrar hur många jag sett det senaste året. Jag tänker inte ens försöka räkna...

Snart göra mig i ordning och hämta min lille skrutt på skolan. Mitt mammahjärta värker, så jag saknar honom. Kommer nog aldrig vänja mig vid det här varannan vecka. Mitt älskade hjärta, så fin du är!