Vi tog en liten tripp till Skövde. Blåsigt värre - och hotellet var uruselt. Gjorde verkligen mitt bästa för att inte dra ner stämningen - men det känns lönlöst. Ville bara hem för att...ja, vad? Ju närmare vi kom Linköping - desto mer panik fick jag. Hem igen för att ligga i soffan, sängen, känna ångesten komma krypande över att jag inget tar mig för. Ville bara gråta, , men bet ihop - min sambo har fått se nog många tårar nu. Jag får försöka hålla mig till jag är ensam. Tryckande huvudvärk, surrar i skallen - jag vill bara sova. 

Blir ledsen när jag läser inlägget från en vän till mig. Inte ledsen för det hon skriver, utan för den person jag blivit. I vanliga fall skulle jag kunna ta "fel ordval" ett "det löser sig" - och istället vända det till att personen ifråga bryr sig. Men vet ni, jag orkar inte med det. Det enda jag kan säga är - var ärlig. Säg "jag vet bara inte vad jag ska säga när jag ser/hör dig så här ledsen/arg/besviken - men jag önskar verkligen att du skulle slippa allt det här. Finns det något jag kan göra för dig?". Varför ta till samma ordval till vem det än gäller? Det löser sig....herregud....

Min sorg är nog störst i att jag känner att jag orkar inte ta någons dåliga mående, jag orkar inte vara en vän, just nu känner jag bara att jag sköter mitt så sköter du ditt. Jag kan inte ge empati eller sympati - mitt inre är tomt och tyvärr går det inte att ta ut mer pengar på en bankomat som är tom. Sorry vänner, jag vet att jag riskerar att förlora er - men vad göra när jag håller på att förlora mig själv?

Ska nu gå till min sambo och tanka lite närhet.Gud, eller vem nu som finns där - ge mig styrka att våga ringa till psyk i morgon - och snälla snälla snälla - låt det vara en person som kan hjälpa mig genast som svarar i telefon. Låt mig inte bli avvisad....

 

TessanPrinsessan

28 september 2008 22:19

Hmm.. Många saker, många tankar..
Men först vill jag skriva att mig förlorar du inte! Genom att du öppet visar hur du mår, genom att du säger vad du vill ha och vad du vill höra så vet jag ju. Jag vet hur du mår och att du då sätter dig själv främst är ju precis som det ska, och varför skulle jag då högmodigt sätta näsan i vädret, vända mig om och gå??
För att jag likt ett barn ska sura för att JAG inte får som JAG vill? Närru, genom att du sätter en gräns visar du kärlek till både dig och mig.Skulle jag svika då? Den viktigaste personen i DITT liv är ju DU (som du brukar påminna mig om ;) )
Det är svårt att inte kunna vara den som kan ge ditt konto påfyllning bara så där.. Hur som helst, du vet att jag finns, och jag vet att du finns, sen kan vi bara ta en dag i taget.
Kram.

http://theresia.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...