Efter tre månaders väntan och två brev från mig, har jag äntligen

fått samtalet jag väntat på!! Överläkaren på närpsykiatrin här i 

Linköping ringde och sa att han gärna vill hjälpa mig och att jag

ska få träffa honom för samtal. Tårarna sprutade - men denna 

gång av lättnad och en strimma hopp!

Jag vill så gärna tro att det kan bli bättre än så här, och den 

erfarenhet jag har från de tidigare så är det bara bara gott!!!

Jag är så slut och trött, men nu orkar jag ändå fortsätta några

dagar till...tack tack tack, vem nu än som hjälpte mig efter vägen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...