Sov mitt på dagen. Tog en stund innan jag kunde komma ner i varv,

var så spänd så jag vibrerade i hela kroppen. Nästan så jag svävade

en bit ovanför madrassen... När jag vaknade var ångesten enorm i

styrka. Skakade, svettades, tankarna bara åkte runt runt. Till slut

kräktes jag... Har aldrig hänt förr. Det blev inte bättre efteråt.

Så till slut fick jag "krypa till korset", tog 2 tabletter ångestdämnande.

Det har inte hänt på 1 år. Känns som ett nederlag. I mitt huvud

vet jag att det inte är det, men min känsla i bröstet säger något

annat.

Smärtan i mig gör så vansinnigt ont. Känner mig både tom och

full med en massa jobbiga tankar på en och samma gång. Började

förra veckan, och sedan har det bara blivit mer och mer.

När ska jag våga stå upp för mig själv?

Våga säga, att nu är det nog?

Svårt att skriva allt som är i mitt huvud. Vill inte utelämna någon

här. Samtidigt kanske det behövs, jag vet inte.... Fick mess från

min mamma. Från ingenstans får jag frågan "Varför hatar du mig

så mycket? Du kränker mig. Har du hört talas om empati?!?"

Jag hamnade först i chock. Sov nästan inget den natten. Trodde

jag kunde stå emot. Men det gick rakt in i mig. Jag förstår absolut

ingenting. Vad har hänt, vad har jag gjort, vad har jag sagt???

Får inga svar, så allt blir hängande i luften.

Jag saknar en mamma. En mamma som ser mig, som sätter mig

främst - alltid. En kärleksfull mamma som säger "jag älskar dig".

En mamma som stöttar, som lyssnar, som inte dömer mig för

de val jag gör i livet. Så jag saknar en mamma....

Fan, vad det här är smärtsamt

 

Lillan/Josefin

14 december 2010 23:23

Jag lider med dig när jag läser det du skrivit. Önskar jag kunde ge dig lite av min styrka just nu. En Mamma är alltid en mamma, inte ngn som man kan bestämma sig för att bara ignorera. antagligen för starka band för att kunna göra det. kram Josefin/Lillan

 

Carina

15 december 2010 00:02

Mitt hjärta... Du är värd sååå mycket bättre. Du är unik. Du är en vacker själ. Du ska inte acceptera att behandlas på detta sätt. När din process är igenom då står du där med ett beslut i handen och Den dagen kan du börja leva ett gladare liv utan ångest för din sk. mamma... Hon är inte frisk MEN Du har inget ansvar för henne. Jag Vet att Du Vet men hoppas och tror att du får styrka av mina rader

http://www.mediumcarina.com

 

malinp

16 december 2010 17:28

Ja mammor är bra, jag kan vara din låtsaskusin eller låtsassyster om du vill, men mammor kan man inte ersätta tyvärr.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...