Det börjar liksom bli tungt att andas, får på gränsen till panik när jag vill djupandas och det bara inte går! Jag har inte längre ben att gå på, det är rejäla stockar. På kvällen svettas jag som en gris, ligger i bara lakan och med fönstret öppet - och ändå känns det som om mina fötter brinner. Som tur är gör inte ryggen alltför ont, det är jag tacksam över. Fogarna bråkar ju, men det är inte så mycket att göra åt.

Sambon blir utan jobb lagom till jul, hejja vad roligt det är! Har insett nu - dock inte accepterat - att jag aldrig kommer att ha en god ekonomi. Med det menar jag att jag kan betala mina räkningar, handla de saker vi behöver som t ex nya vinterkläder eller ett par skor - utan att behöva ha ångest för att inte veta var vi ska få pengar ifrån. Kanske gå på bio eller ta hem mat från Burger king nån gång då och då... Men nej, tydligen är det inte tänkt att mitt liv ska bli så. 

Min läkare vill inte träffa mig som jag önskar. Har blivit anvisad en st-läkare som ska sjukskriva mig from 31/12. Sen har jag fått en tid till min vanliga läkare den 17/2... Lite svårt eftersom jag ska ha barn SENAST den 20/2. Blir liksom lite svårt att få tiden att räcka till. Jag HATAR min behandlande läkare - jag behöver försöka luska reda på hur jag ska göra för att få en ny. Det här håller bara inte...

Over and out!