och jag kommer skriva om det igen. Men det här är min plats där jag får släppa ut det som äter upp mig inombords. Här får jag tjata om och om igen utan att oroa mig för att någon ledsnar. För gör man det, är det bara att surfa in

någon annanstans...

Just nu går jag igenom en slags förändring i min relation till min far. Det är smärtsamt, tufft, många arga tankar och en massa massa besvikelse. Jag söker svar, men får inga. Att ta upp något med min far känns obeskrivligt långt borta, som en omöjlighet. Mest för rädslan över vad jag skulle få höra. Att mina tankar om att jag inte är älskad, skulle kunna bli sanna ord. Att han varit medveten om det han gjort, hur han valt bort oss (mig och min bror), att han bara hållit den kontakt han "måste" för att inte från omgivningen ses som ett odjur...

Min pappa var här i juli, när Flisan döptes. Sen dess har jag inte hört ett ljud från honom. Förrän för 3 veckor sen, då han ringer och säger på min telefonsvarare "Jag hörde av D att du ville prata med mig...". Han ringde inte för att han ville det själv, utan för att brorsan bett honom ringa. Han har alltså inte hört av sig en enda gång på 3 månader. Ens för att kolla hur hans barnbarn har det. De enda han har.

Min pappa har blivit sjuk. Till 99% har han fått Parkinson. En hemsk sjukdom. Kanske det är jag som ska ringa, höra hur han mår...? Känns inte så där enkelt. När jag blev sjuk för 3 år sen, försvann min pappa ganska omgående. Inga frågor, ingen hjälp... Dödligheten i min sjukdom är hög, 25% - undrar om han vet om det?

Har kommit fram till, i samråd med min samtalskontakt, att jag ska ta en "paus" från pappa. Han har full rätt till att ha kontakt med mina barn, det kommer jag aldrig ta ifrån honom. Men min son har sagt att han inte vill prata med

sin morfar, för han är besviken på honom. Varför? Jo, sonen blev lovad en sommarsemester till hans paradis på jorden - Boden - men hans morfar skaffade istället hund. Min son är hyperallergisk mot hund, så det var bara att ställa om planerna. Har min far pratat med sonen? Nej, självklart inte... Men jag kommer i alla fall inte svara i telefon om pappa ringer. Det är svårt. Men jag har bestämt mig.

Jag är så förbannad. Så JÄVLA arg på min far.

(Sonen hade förresten en toppensommar i alla fall. Fick åka till Örebro och bo där med sin kompis. Han var överlycklig och trots att han var borta nästan en vecka, ville han stanna en vecka till...)