och det känns ju på sätt och vis ganska bra.

Men lite konstigt också, för nu hade jag liksom

vant mig vid tanken på att sätta igång med det.

Såg fram mot att börja må bättre snabbt...

Blir en ny medicin istället. Jag fick så klart

vara med och bestämma om jag ville göra

så eller inte. Bad läkaren om råd, och hon

tyckte jag skulle prova den här medicinen.

Och eftersom jag litar på henne så sa jag

okej. Hon sa också att om jag ville avbryta

och börja med ect var det bara att säga till.

Känns ändå som att det här kommer fixa sig

förr eller senare. Men så känns det nästan jämt

då jag nyss pratat med läkaren. Vi får se, jag

vet ju att jag kan höra av mig till henne om det

skulle behövas. Nu måste jag ta hand om lilla

gumman som sitter på golvet i bara mässingen

och äter på papper...