jag sitter och försöker tänka hur bra mitt liv är, egentligen!

Har en helt underbar sambo som jag är dödligt kär i, två friska

underbara ungar, ett fint hem osv osv osv.

Har tvångstankar om att jag inte får tänka att jag mår dåligt,

för då kommer något att hända så jag VERKLIGEN får något

att må dåligt över!!!!

Om jag hade haft reumatism, cancer, als, parkinson - skulle

jag tänka samma sak? Skulle jag kunna negligera min värk i

kroppen för att försöka inse hur bra mig liv egentligen är?

Blir trött och irriterad på mig själv. Om jag inte ens kan

acceptera och förstå min sjukdom - hur ska jag då kunna

förvänta mig att andra ska göra det?

Sorgen kring det har väl alltid varit att det är så få i min

närhet som verkligen försökt förstå vad jag går igenom..

Och att när jag mår bra, då är jag frisk liksom....

Fast, i ärlighetens namn - så tänker jag ju själv också!

Glömmer det som är tungt och jobbigt, för att fokusera på

det jag önskar och vill med livet. Och visst det låter ju

sunt, men det är en sådan enorm besvikelse när jag till

slut inser att vissa saker kommer jag inte kunna göra.

Som det är för andra som har en fysisk eller psykisk sjukdom.

Visst går det att resonera som så, att ingenting är omöjligt!

Men jag är inte alltid beredd att ta de konsekvenserna som

kommer från det tankesättet.

Har träffat andra nu med samma diagnos som mig. Och

jag inser hur lyckligt lottad jag ändå är på ett plan - jag

kan se saker i mitt liv som kan firas! Och det är som jag

redan skrivit, min sambo och mina barn. Min kära älskade

Bosse, han har funnits vid min sida ständigt ständigt.

Finns ingen som du. Du är mitt allt. Finaste du...

 

CW

24 mars 2010 10:59

Så kloka tankar du har vännen!! Visst är det svårt med sjukdom men samtidigt som du säger så måste man mobilisera glädjen när man faktiskt mår bra och nyttja den till max! SÅ handlar det så mycketo m att leva i nuet...i stunden... och det är svårt men vi har juh egentligen inget annat, vi är här och nu sen vet vi inte vad som kommer framöver, så det får vi ta den dan eller hur :) Älskar dig hjärtat och vet vad du kämpar och DET gör du BRA!

http://www.mediumcarina.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...