och äntligen är det vuxentid som gäller. De senaste veckorna innebär vuxentid att halvsova i soffan efter att ha plockat undan nappar, leksaker och diskat undan efter middagen. Tvätt och städ har vi lagt till helgerna, och på många sätt är det en usel idé. Men vi måste ju göra på det sätt som funkar för oss. Just nu är det på det här viset som är bäst.

Trötta är vi båda. Som alla "småbarnsföräldrar". Flisan vaknar fortfarande på nätterna, men somnar om lika fort. Dock kan jag säga att i detta skede skulle jag kunna ge min högra hand för några dagar med hel natts sömn - det är länge sen nu. Min högra hand, jag är vänsterhänt.

Har fortfarande vansinnigt svårt att ta mig ut på dagarna. Nu har det också blivit för att dottern valt att sova på en tid då det är aktiviteter att gå på. Men vissa dagar är det jag. Jag som inte klarar stressa, jag som drar mig för att behöva prata med folk, jag som hellre vill vara hemma. Trist som bara den. Och det dåliga samvetet ringde för länge sen på dörren och krävde inträde. Jag min idiot lät henne komma in. Det måste vara en hon, jag känner det på mig.

Är trött på mina suckar och djupa, mörka tankar.

Jag saknar mitt skratt.