Ibland träffar jag människor som jag känner mig osäker tillsammans med. Där orden inte vill infinna sig och känslan av osäkerhet kryper sig på. Funderar ofta på det, känns som ett stort hinder i kontakt - samt att jag vill kunna vara den jag är, inte fundera på om det jag säger är rätt eller fel. Bara vara, den känsla som jag ofta saknar.

Har nog kommit en bit på vägen i mina tankegångar. En del av de människorna jag har svårt att hitta en skönt kontakt med, upplever jag inte äkta och ärliga. Känns som om de inte visar mig den de är, utan bara någon de vill vara. Visst, man behöver inte fläka upp sig för allt och alla - visa sitt inre, som man (förhoppningsvis) är väldigt rädd om. Men för mig är det inte svårt att komma någon nära, om jag får se en gnutta sårbarhet. Kanske får det mig att vilja bidra med något, ord, tröst, empati, lyssna - istället för att försöka hitta något jag kan tro på i den människans ord och handlingar.

Att jag sedan känner mig svag med dessa människor gör det inte roligare. De som känner mig, säger ofta att jag är en stark person. Och det kan ibland kännas tungt att bära, för jag är verkligen inte alltid stark. MEN - när jag väl är i närheten av dessa människor som gör mig osäker, det är då jag saknar denna styrka som jag faktiskt vet att jag har inom mig.

Luddigt - jag vet.

Idag känns som en okej dag. Har inte vaknat med en klump i mage och hals, det är mycket skönt. Älsklingen åkte till jobbet som vanligt, usch så jag saknar att ha honom nära om dagarna. Stora grabben åkte med bussen, är fortfarande mäkta stolt att han klarar resorna till skolan själv. Och så har vi lillhjärtat som bara går och går och går här hemma. Duns, i golvet, knorra lite, och så upp igen på vingliga ben som bara blir starkare och starkare.

Finns inget jag älskar mer än mina barn och min sambo, mitt hjärta är överfyllt av kärlek som jag både ger och får. Så vackert.

 

24år och snart pappa

29 mars 2010 10:19

Hej. tack för de varma orden från dig. Väldigt snälla ord var det. Beröde gjorde dessutom. Hoppas din början av dagen på en ny vecka är bra

http://pappatobbe.blogg.se

 

Lillan

29 mars 2010 12:19

hej Jenny!
har läst din blogg och känner tacksamhet över att du delar med dig av dina tackar och upplevelser. har läst lite om sjukdomen i min utbildning men det är ju mäst fakta och svårt att sätta sig in i hur det kan vara att ha den. Har nu fått en känsla av hur du har det och att det är ngt du kämpar med mäst varje dag. sänder lite energi till dig som jag hoppas kommer fram. Kram från din mans lillasyster, Lillan

 

Sandra

29 mars 2010 19:30

Älskade Vännen!

Jag saknar dig så det gör ont! Hoppas att vi kan ses snart!
Känner få som besitter en sådan inre styrka som Du!
Många Kramar & Kraft
Sandra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...