Gick till vår fd parterapeut, som numer är MIN terapeut. 

Och det kändes så jävla skönt! Jag kunde svara henne på

vad det är jag önskar få ut av de här samtalen - och det

var först när jag uttalade orden som jag insåg hur sanna

de är. 

1: Jag vill verkligen bearbeta det jag kan angående mina

föräldrar och min barndom. Jag är sjukt less på att ha saker

som poppar upp ständigt, som påverkar mig i mina val i

livet - som hindrar mig att leva fullt ut!

2: Jag vill släppa mina rädslor för att uttrycka de känslor

jag har till andra. Vare sig det är ilska, uppskattning eller

något annat. ALLA känslor är svåra för mig - och det är jag

lika sjukt less på som det i punkt 1...

3: Jag vill ha hjälp att inte känna mig så låst i min relation

till min sambo. Vill kunna hitta vägar till glädjen i livet och

ge mig själv uppskattning - så jag slipper bli besviken över

att inte få det från honom. Tar för jäkla mycket energi -

nu dags att gå vidare.

Tror det var det mesta, men det är schtoooora bitar!

Och jag har kavlat upp ärmarna och känner "sätt igång bara!"

för nu jävlar i mig ska det rensas!!

Sen hur jag känner i morgon, det är en annan sak. Jo just 

det, en till punkt:

4: Försöker leva i nuet, finna glädjen och styrkan i det

som är just nu,och inte grubbla på det som

kanske/eventuellt/möjligenkommer i morgon.

Ett steg i taget