Nu går mesta tiden ut på att sova. Tar mig (oftast kvidande) fram i lägenheten, och ibland ut till bilen för att följa med någonstans - dock

får jag sitta snällt kvar i bilen och vänta medan sambon gör de flesta 

ärendena. Vet ni, att det är SKIT att vara så här!!! Jag som fullkomligt

avskyr att promenera, kan inte med ord beskriva min längtan efter en

rask långpromenad!! Det finns ju en mening med detta också, att jag ska

uppskatta att jag är frisk och har en kropp som - i vanliga fall - fungerar

som den ska. Jag kan med säkerhet säga, att jag har greppat det nu -

kan jag få min kropp tillbaka snart?? Längtar efter bebis...