För några år sedan funderade jag på att bli nykterist.

Helt enkelt sluta med alkohol - inte dricka någonsin mer.

Men jag tror inte det är alkoholen i sig som är mitt 

största problem, det är allt som är runt ikring giftet...

Jag har haft kul när jag dricker, vansinnigt roligt och

skrattat så tårarna sprutat och jag fått springa till 

toaletten snabbt innan det hänt en olycka... :D

Tyvärr dricker jag ofta för mycket, för fort. Sen jag

började med litium har jag druckit två gånger, båda

gångerna har det slutat med huvudet hängande i

toalettstolen. Trots att jag bara druckit 3 glas vin...

Det är inte ovanligt att dricka när man mår psykiskt dåligt.

Tyvärr. För ofta kan alkoholen - om du dricker mycket och

ofta - bidra till att en depression utlöses. Sen är ju ångesten

dagen efter inte att leka med...phu... Men just när du är

mitt uppe i det bästa ruset, då mår du som en kung/drottning!

Du slappnar av, skrattar, finns inga problem - ja, det går att

jämföra det med ett manitillstånd.  Och vi som upplevt en

mani, vet hur bra man tror sig må då...

Vad jag vill ha sagt? Njae, inget särskilt, mest funderar på 

det här med alkohol. Hur det påverkar mitt liv, inte bara för

att jag inte lyckats hitta balansen själv i mitt drickande - och

för att jag har personer i min närhet som dricker för mycket

och för ofta - och som bidrar med osäkerhet, ängslan och

besvikelse till mitt liv. I helgen ringde min mamma och både

grät och sluddrade, jag mår fysiskt illa av dessa tillstånd. Hon

använde ord som jag inte vill upprepa här, och detta gjorde

hon - TROTS att hon förra helgen stöttade mig då jag var ledsen

över detta med missbruk av alkohol...

Nu ska jag vila lite till, har ju bara spenderat hela dagen i 

sängen, varför inte fortsätta? Jag är SÅ uttråkad nu...

Löööve to jo ål!