och jag har ont i magen.

Borde verkligen inte vara

orolig, men är det ändå.

Har världens bästa läkare,

men tänk om det visar sig

att hon förändrats sen sist...

Oroar mig för 1/1....

på 8 månader...

önskar jag fick gråta

ordentligt

snorigt

hickigt

högt

Kan inte

och inspiration till att blogga just nu. Känner mig grå, trist och tråkig.

Det händer en hel del, men mina känslor mattas på något sätt av.

Börjar bli någon jag inte trivs med att vara. Hur ska jag då hitta

denna människa som jag vill vara?

Känns som om jag ställt frågan förut

Få se om jag blir utförsäkrad nu i januari. Spelar ingen roll hur

sjuk jag är, nu är det slut. Undrar hur de tänkte...tänkte de alls?

Orkar, vill inte tänka på det - får ont i magen

Ser på livet med trötta ögon. Ibland känner jag att jag helt enkelt

inte vill mer. Leva alltså... Men så börjar jag alltid tänka på

barnen

Bosse

och då kan jag inte gå vidare med mina planer. Jag kan bara inte

göra så mot barnen, mot den man som är det finaste jag har.

Men hur ska jag göra

för att vilja

leva

för min egen skull?

och jag har ingen som helst julstämning.

Trist...

Den lilla kroppen

med den stora rösten

kan det bli annat än

bäst??!!

de senaste två dagarna. Rusat igenom allt,

bara för att slippa det som gör ont i kropp

och knopp. Har emellanåt däckat av trötthet,

men det verkar ha funkat! Inget som kanske

rekomenderas under längre tid - men bara för

att få funka ett par dagar!

Nu ska jag se film, en ungdomsfilm som inte

tar för mycket av min hjärnverksamhet. Min

nya medicin gör att jag mår illa och får ont

i magen. Men bara den hjälper så ska jag

nog palla med det...

Bye for now

och idag är sorgen som ett stort svart täcke igen.

Fan, jag pallar inte det här längre. Vill LEVA!

Idag hatar jag julen

det är bara en massa måsten

Min sambo sköter det mesta här hemma nu

Jag är som en jävla fet zombie som inte

orkar med något

inte vill något

Malin, tack för dina tips. Jag har läst böcker,

artiklar - you name it! Är med på en site som

är för oss bipolära. Har god kontakt med min

läkare. Äter den medicin de ger mig.Jag gör

så gott jag kan.

Ska iväg på Hagadahl idag. Det ska bli roligt

för Flisan. Egentligen vill jag inte, orkar jag

inte. Men jag gör det för henne.

Fuck it

och det känns ju på sätt och vis ganska bra.

Men lite konstigt också, för nu hade jag liksom

vant mig vid tanken på att sätta igång med det.

Såg fram mot att börja må bättre snabbt...

Blir en ny medicin istället. Jag fick så klart

vara med och bestämma om jag ville göra

så eller inte. Bad läkaren om råd, och hon

tyckte jag skulle prova den här medicinen.

Och eftersom jag litar på henne så sa jag

okej. Hon sa också att om jag ville avbryta

och börja med ect var det bara att säga till.

Känns ändå som att det här kommer fixa sig

förr eller senare. Men så känns det nästan jämt

då jag nyss pratat med läkaren. Vi får se, jag

vet ju att jag kan höra av mig till henne om det

skulle behövas. Nu måste jag ta hand om lilla

gumman som sitter på golvet i bara mässingen

och äter på papper...