innan bebis ska komma till oss! Jag börjar se en ljusning någonstans

därborta. Frågan för mig är just nu, hur jag ska klara en förlossning?

Jag tänker så här, är anmäld till att springa ett maratonlopp - men

jag har inte tränat en enda dag... Hur skulle DU göra då??!! Trött på

kommentarer om att "jo, men klart du fixar det!". Jo, jag VET det -

för jag har en gång pressat ut en klump på 4,6 kg och 55 cm - så nog

fan vet jag att det går. Det är liksom inte det saken gäller... jag undrar

mer hur det ska gå till. Som det är nu klarar jag nätt och jämt att ta

mig in i duschen, och klä på mig. En förlossning innebär sååå mycket

mer än det! *suck* Nåja, det blir nog bra.... Tur att Björn finns i alla fall!

 

malinp

29 januari 2009 18:14

jag har patienter som inte kan röra sig, de har fått barn, hur det gick till har vi aldrig diskuterat men på nåt vis gick det väl...
Sen att man känner sig mer eller mindre överkörd av ett tåg efteråt kanske inte påverkas av om man är vältränad, jag vet inte. Lycka till närhelst det nu blir!

 

Jenny

29 januari 2009 19:01

Var visst lite otydlig i det jag skrev. Att föda barn trots att man är fysiskt handikappad var inte poängen - utan det är hur jag ska klara av värkarna samt smärtorna i fogarna. Hur jag ska kunna röra mig som jag önskar liksom...hoppas det blev mer tydligt nu.

http://manodep.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...